Upplösningen av ett äktenskap är nästan alltid en jobbig händelse, inte sällan präglad av besvikelse och förlust av drömmar och förväntningar. Dessutom finns det juridiska, ekonomiska, föräldramässiga, känslomässiga och praktiska utmaningar som kräver tid, energi och förändringar i ansvar. Det kan ta människor år att återfå jämvikt. Ändå fyller skilsmässa en viktig funktion juridiskt och känslomässigt. En av de viktigaste händelserna under 1900-talet var en förändring av de roller som kvinnor kunde ta på sig i det privata och offentliga livet, vilket gav kvinnor fler möjligheter till tillfredsställelse och lycka. Med ett skifte i roller i och utanför huset kom en nödvändig – och ofta omtvistad – förändring av ansvarsfördelningen i hemmet, en av många faktorer som resulterade i en markant ökning av skilsmässor och liberalisering av skilsmässolagar.
Otrohet har länge varit en ledande orsak till skilsmässa, tillsammans med ekonomiska förändringar. Men en konsekvens av liberaliserade attityder till skilsmässa är ett stort tillägg till den listan – sökandet efter känslomässig närhet. Individer har idag höga förväntningar på emotionell tillfredsställelse.
Skilsmässa är lika mycket en känslomässig process som det är en juridisk process, och det krävs mod för att initiera splittringen. En eller båda partnerna kan uppleva vågor av självtvivel. Båda parter kan behöva en mängd färdigheter för att lösa de oundvikliga konflikter och besvikelser som ofta uppstår.
Under skilsmässa måste två personer komma överens med relationsmisslyckandet, skapa ett känslomässigt och vanligtvis ekonomiskt oberoende liv och lägga relationen fast i det förflutna. Det är viktigt att förstå och acceptera den roll varje partner spelade i relationsbrottet. Det är ofta till hjälp för skilsmässopartner att till en början sätta upp regler kring engagemang och åtaganden för att begränsa kontakten med varandra. En professionell rådgivares yttre perspektiv kan vara särskilt fördelaktigt.
Så småningom avtar den känslomässiga turbulensen och det blir möjligt – och nödvändigt – att införliva en rikt nyanserad berättelse om relationen, dess misslyckande, skilsmässan och den resulterande känslomässiga tillväxten i ens identitet. Många tycker att det är till hjälp att anta någon form av ritual – som brevväxling eller gåvor – för att markera slutet, erkänna ett förflutet tillsammans och gå mot en framtid åtskilda.
Kommentera