Många människor som upplever konflikt med sin partner har outtalade förväntningar på den andra. Man kan nästan säga att man tror att den andra ska kunna tankeläsa. Därför är det av största vikt i en relation att vi är tydliga i vår kommunikation.
Vad vill jag? Vad behöver jag? Vad känner jag?
Vi behöver också ställa oss frågan;
Vad vill du? Vad behöver du? Vad känner du?
Det börjar alltså först med att vi själva måste identifiera vad vi, båda två, behöver för att må bra. Bara för att vi uttrycker detta behöver det ju inte per automatik att vi får våra behov tillfredsställda, men den andra har något att förhålla sig till, Är det här något jag kan ställa upp på eller inte? Om vi inte kommunicerar med varandra kring förväntningar och behov ger vi heller inte den andra nån chans att möta upp våra behov.
Bra frågor att ställa i en parrelation:
Vilka beteenden vill jag ha mer av?
Vilka beteenden vill jag ha mindre av?
Vad vi gör då är att vi önskar ett beteende. Ett beteende har vi alltid en chans att ändra på. Det är svårare att ändra på en känsla. Vi kan inte uppmana oss att känna annorlunda. Känslor bara är.
Faktum är att vänlighet föder mer vänlighet men vi kan också ha upplevt motsatsen: Att elakheter och hat och icke förståelse bara drar ner oss i onda cirklar.
Det finns en klyscha som säger att kärleken blir bara större ju mer man slösar med den.
Sant men svårt när man hamnat i en ond spiral. Du kan ju alltid pröva och se vad som händer när du visar att du förstår den andres behov. Att du verkligen lyssnar. Det krävs alltid två som vill reparera om det väl blivit en konflikt. Båda måste visa sin villighet att förstå den andre och se sin egen del i konflikten. Det hänger inte bara på en utan på båda.
Tack, Anders. Jag ska skriva ner dina râd och använda dian frâgor när jag pratar med min före detta.